Jag har kommit på att jag faktiskt inte alls gillar januari, nej det är något bittert över denna månad. Det är en väntan på något, något som jag inte riktigt kan sätta fingret på. För att lätta lite på kroppens allmäna plågor (däribland ett vinteransikte som känns som ett sandpapper) ser jag fram emot en rask promenad. Dock är verkligheten utanför mitt fönster trombliknande. Det känns som vår stora tall kommer lägga sig över huset i någon av alla dessa stormar som jag upplever i en ökad frekvens. Det är faktiskt lite magiskt att följa tallens dansliknande rörelser och se hur grenarna lever ut likt en tonåring på väg mot revolten.
När sanningen ska fram så bottnar min kluvna inställning till dennna månad i mig själv. Jag har inte svårt att rensa ut julen, men ljus och blommor känns forfrande som en mysfaktor. Dock vet jag att jag kommer må bättre om jag gör slag i saken och faktiskt vänder blad, börjar om med ett nytt tomt ark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar